Del 9 - Bapap Vapiano

 Eftersom att Lovva ska vara en sådan fin flicka så var ett krav att vi skulle gå på konsert. En klassisk. Med dirigent.
Så vi begav oss i väg på jakt efter biljetter till någon form av klassisk konsert.
Ett konserthus skulle vi till. Men vart kan ett sånt ligga då? 

 Det där ser märkvärdigt ut! Där måste det vara!

På andra sidan är det ett likadant! Vilket är det?

Jag tror att det är det där märkvärdigaste med röd matta...

Och visst var det så! Vi gick in och fick reda på tider och vilken orkester det var som spelade osv.. Vi hade 3 timmar att slå ihjäl innan det skulle börja.

Fram med turistguiden! Vad ska vi nu se?

Brandenburger tor såklart!

Posas ska det göras!

Med teckning.

Tillsammans.

Så här.

Och lite så här.

Sen blev det ett jäkla liv! Skrik och trummor och grejer. Vad var det som hände!?

En enkel fredlig demonstration. Men lite rädda var vi att någon skulle komma och kidnappa oss och bränna oss på bål för att vi gjort något!

Nu var det dags att välja färdmedel till nästa ställe. Tunnelbana har vi ju åkt så något annat kan vi nog hitta på.

Älg med kaninöron-vagnen?

Häst och vagn?

Sen såg vi och visste direkt vad vi skulle åka...

...PARTYCYKELVAGNEN!

Det var ju givet att det var den vi skulle färdas långväga i.

Oj vilken fest!

Vart skulle vi då? Jo,Vi skulle dit ingen kunde uttala namnet på. 

Die Siegessäule.

Vi betalade 3 Euro var och trodde att vi skulle få gå upp högst upp och kolla på utsikten men istället kom vi till ett museum med tornet i miniatyr och information om när det byggdes och så där.
Skit Berlin! Vi ville ju gå högst upp! Jag hatar Berlin!!!

Efter att ha gått och varit arga och besvikna en liten stund så hittade vi en trappa som gick runt, runt, runt, och upp, upp, upp,

279 trappsteg upp och lika många för att komma ner.

Väl där uppe var inte utsikten jättedålig. Runt hela grejen är det en gigantisk rondell.

"jag ska bara smygfota ett kort under kjolen"

Jag stod så här!

Franzis teckning hade nog svindel och blev lite förvirrad när det skulle tas kort...

Hela grejen. Allt blir lite finare på natten när det lyses upp av så mycket lampor.

Nu skulle vi ta oss till konserthuset och andas lite kultur.

Men... hur kommer vi dit?
Vi började att gå. Sen gick vi lite till. Och lite till... Tills vi kom fram till ett slott och bestämde oss för att sätta oss i busskuren mittemot och kolla på slottet undertiden vi klurade ut hur vi skulle ta oss någonstans.

Då kom det en buss med slutstationen dit vi skulle! Vilken lycka! Så vi hoppade på den och insåg att man kanske ska betala, men chauffören orkade inte med att vänta på två vilsna turister som vred och vände på alla cent för att räkna ihop rätt antal euro så vi fick åka gratis!

Slottet vi hade till utsikt.

Då var vi äntligen där. Lovva hon var tvungen att hålla mig hårt i armen för att hon var så till sig att hon inte visste vart hon skulle ta vägen. (Försök inte ens att ha henne i möblerade rum om ni ska lyssna på klassisk musik för då kommer hon garanterat att lyckas skada sig själv eller någon/något annan/annat i sin omgivning.)

De va så mööe fölk!

Åh så möe kristaller!

Fotar i klass med mormor.

Klart att teckningen skulle med på konsert!

När konserten var slut och Lovva väckt mig åtminstone 4 gånger var vi hungriga så vi begav oss mot hotellet för att planera kvällen. 

Ett par kvarter från vårat hotell låg den här restaurangen.
Vi hade bestämt oss för att äta där innan vi åkte hem så det passade riktigt bra att gå in där nu.

Det var så krångligt till en början. Självservering var det visst. Men vart får vi tag på maten? Vi fick tag i en personal som gav oss varsitt "Bankkort". Jaha? nu då? Vi gick till pizzabagaren och beställde och hoppades på att han visste vad han gjorde. Vi fick en sån här dosa som ringer och vibrerar när maten är klar. Vi gick och satte oss och väntade på maten.

Vänta, vänta, vänta.

Det pep och det plingade och det vibrerade! Det var helt vansinnigt! Maten var klar!

Som vi väntat och vad hungriga vi var.
Jag vet inte om det berodde på hungern eller att vi nästan visste innan att pizzan skulle smaka så in åt helvete bra men det var just vad den gjorde. Godaste pizzan jag har ätit.

Den såg inte speciellt äcklig ut heller.

Vi tog oss tillbaka till hotellrummet för att planera kvällen. Klockan var ännu bara barnet.