Man blir aldrig för gammal för lego!

Man blir aldrig för gammal för lego! Jag och L är ensamma hemma på onsdagar efter lunch. I går hade vi ingenting att göra...Så jag tänkte lite för mig själv att det skulle vara fasligt kul att bygga med lego. Men jag har precis byggt ihop hans lego... kanske ska köpa nytt lego? Inte ska väl jag?
Så jag presenterade mitt förslag men var väldigt tydlig med detaljerna.

- Det är MITT lego! (Ego-jag)
- När jag flyttar hem till Sverige följer legot med.
- Legot stannar på mitt rum 

-Legot får inte mixas med ditt lego så att några av mina bitar försvinner.

Han var klar med reglerna och tyckte absolut att vi skulle köpa lego!
Jag sa åt honom att gå på toa och ta på sig skor.
Han har aldrig någonsin gjort något så snabbt och korrekt i hela sitt liv. Han tvättade till och med händerna efter toabesöket! Ut genom dörren gick vi och han tog min hand. Med raska språng och i tystnad gick vi mot bilen. Luften var så spänd och den här lilla killen på fyra år var så till sig att han inte riktigt visste vart han skulle ta vägen. Under den fem minuter långa bilturen till affären sa han ingenting. När vi kom till affären gick jag igenom reglerna en gång till för att göra klart för mig att han förstått att det inte är någon present till honom. Vi gick raka vägen till leksakshyllan.

-Där är spel och puzzel men det vill vi inte ha. Visst Michelle, visst!?
Nej, eller ett puzzel kanske? Kan inte det vara kul?
- *Tystand* Där finns det lego Michelle!

Han tog fram den minsta kartongen och sa att det här kan vi inte köpa för det har han redan.
Jag gjorde klart för honom en gång till att det är till mig vi köper lego inte till honom.
Jag är inte den som fjuttar. Jag tog fram det största paketet jag hittade och sa.

- Det HÄR ska vi ha!
- :O få..få..får jag bära?

Vi betalade och ett par malar flyttade in i min plånbok.

I bilen på vägen hem slet han inte blicken från kartongen en enda gång. Munnen gick i ett och han var i ett sånt lyckorus att ingenting kunde få ner honom på jorden för tillfället.
Väl hemma var jag tvungen att ta ut sopor och fixa lite innan vi kunde börja bygga.
L var tvungen att måla en fin teckning till en tant som han och syrran varit och tiggt godis hos.
Han har aldrig målat en så fin och färgglad teckning förut, det fanns knappt ett enda vitt på hela pappret!

- Kan vi börja bygga nu? Jag förbereder! Eller ska jag leka med annat så länge? Jag kan hjälpa dig eller ska jag bara vänta? Jag kan sitta på min plats så länge?

Äntligen fick vi börja bygga! Det kliade fasligt mycket i fingrarna!

Jag höll en långsam takt och såg till att vi verkligen njöt av stunden och inte bara kastade ihop allt. 

Vi är ett riktigt bra team L och jag =)

Första påsen klar! En ambulans!
Ska vi spara nästa påse till nästa vecka?
Skulle inte tro det va!

Nästa påse innehöll något riktigt prisvärt!

Men den var rackarns klurig att bygga, gällde att hänga med när det vändes och vreds i ritningarna =)

Vi visste inte alls när dom andra skulle komma hem och vi ville inte avbryta mitt i ett bygge eller bli störda av ointresserade som bara fjollar omkring. Ska vi verkligen börja på påse 3?

Jo men visst ska vi de! Och när vi ändå håller på kör vi direkt på påse 4 efter det! =D

Oj vad vi var nöjda när vi var klara! Det är så fantastiskt kul att bygga lego!

Vad blev det av allting då?
Ett sjukhus med patient, doktor, sköterska, pilot, ambulans, en banan, och en satans helikopter! =D

"Vi bygger bra ihop du och jag. Visst Michelle, Visst?