Modern kärnfamilj?

Fick en ledig eftermiddag och valde att spendera den med min bättre hälft. 

Hämtade upp Lovva och Bellan för att åka in till Neustadt och hänga lite på torget. :) 

Vi noterade hur konstigt folk tittade på oss där vi gick två unga tjejer klädda i svarta linnen och ett småbarn i händerna. 

Det tog ett tag innan vi fattade vad folk tänkte men sen tyckte vi att det var kul att låtsas att vi var tillsammans och hade adopterat ett barn! :D

Började med ett besök hos frisören. Bellan satt helt still i Lovvas knä hela tiden! Fantastiskt vilket tålamod hon hade med sig just den dagen. :) 

Hos frisören kollade vi in inspirationsböckerna för frisyrer. Vi konstaterade rätt så snabbt att böckerna var ca 20 år gamla... 90-tals frisyrer är inte inne igen riktigt än! 

Det tog lång tid inne hos frisören (som gjorde ett bra jobb den här gången. Så pass bra att jag inte ens behöver visa en bild!) så när vi kom ut var det dags för mig att ringa och kolla när jag skulle vara hemma. 

"Det är väldigt lugnt här så kom hem vid åtta." 

Jag var tvungen att fråga både två och tre gånger om hon verkligen sagt klockan åtta. Det hade hon! Då fanns det tid att äta glass! :D  

Fast... Vi var ju lite hungriga... Och ska man hänga till åtta behöver man äta något. Inte ska väl vi? Jo det ska vi! 

Bellan var hur go som helst och när vi upptäckte att folk stirrade på oss även här började vi dela pommes med varandra och både jag och Lovva höll Bellans mugg när hon skulle dricka. 

Det var inte för ens Bellan började dela ut pussar till oss som folk verkligen började viska. Jag satt och var hur lycklig som helst och nära till tårar för att Bellan ville ge mig pussar. (Jag har inte träffat henne så mycket sen jag flyttade och minnet hos en bebis är inte så skarpt så hon kommer inte ihåg att jag har tagit hand om henne innan jag flyttade.) 

Där satt vi och var glada och år vår mat. 

Sen kan man inte sitta på McDonalds utan att skoja till det lite! 

Sen åkte vi hem och umgicks med resten av familjen. Lyckan skulle vara kortvarig för det var dags att säga hejdå för den här gången. Nästa dag skulle dom åka hem och det fanns ingen tid att säga hejdå då. Det kändes dock riktigt bra att kunna säga att vi ses igen om 5 veckor!