Innan jag tog steget hit så visste jag inte om att jag var vilse.
Vardagen rullade på och allting löste sig på vägen, det är klart att det inte var lätt och jag var inte jätteglad men det kändes bra att vara hemma. Tryggheten.Nu är jag här, det har snart gått två veckor och jag känner mig så mycket lättare.
Det är en fascinerande ny sinnesstämning som jag inte har upplevt förut. Det känns riktigt bra!
En stor faktor till mitt nya välmående är insparken som pågår just nu. Vi har fyra fantastiska generaler som har planerat i månader och som nu presenterar aktivitet efter aktivitet. Våra faddrar tar hand om oss, de är öppna, välkomnande, roliga och peppande! En ny trygghet. Mina lagkompisar är de bästa, jag trodde inte att jag skulle ha modet eller styrkan att passa in i en grupp med vänner men det har jag! Det är en stor bit i att jag känner mig lättare.
Det känns som att det är det här jag har letat och längtat efter utan att veta om det.
Jag har vandrat, långt, länge och i cirklar. Gjort saker på vägen som jag har tyckt om att göra och som har passat mig, jag har gjort saker på vägen som har varit roliga men inte riktigt varit min grej och då har jag helt enkelt vandrat vidare och provat något annat men jag har aldrig kommit fram.
Nu är jag framme och jag kunde inte vara lyckligare för tillfället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar