“It's the job that's never started as takes longest to finish.”

Det här med att komma igång.
Det är inte min starka sida när jag inte vet exakt hur slutresultatet ska se ut. Att rensa och städa ur en garderob är lätt, när alla tröjor är vikta och ligger med sina kompisar i rätt fack då är jag klar och jag har bedömt mitt arbete som väl godkänt.
Nu är det någon annan som bedömer slutresultatet och det är långt ifrån en garderob som ska rensas!

Plugget har kommit ikapp mig, de här studierna på 200% som jag så ivrigt ville starta är här och de är inte nådiga! Alla har vi mycket att göra och det är inte mer eller mindre synd om någon, men jösses hörrni, vilket jobb. Motivationen ligger i att det är så många före mig som har klarat det här, så många som har kämpat och tagit sig igenom liknande högar med papper, så många som förtvivlat har försökt sortera sina studier och slutat upp med att ha gjort fel hemläxa inför seminariet.

Ordning och struktur i all ära. I helgen ska jag gå på Gasque, finsittning med nya bekantskaper på nationen. Just då kommer min ordning inte att ha någon som helst betydelse.