Vi ses snart igen!

Jag for i väg till slottet för att säga hejdå. Det gör alltid lika ont i hjärtat när vi kramas och barnen säger "Hejdå, älskar dig."
Även fast jag visste att vi skulle ses väldigt snart igen så tog det emot att åka.

Åkte tillbaka till mamma för att äta en sista måltid innan avfärd.

 Hann knappt äta klart innan det var hög tid att åka. Sprang och bytte om och packade tandborsten.
När jag kommer ut till bilen ser jag Mikaela, Mimmi och Lovva stå och fnittra... Vad har dom gjort?
Dom hade pimpat my ride!

Sen var det dags. Ingen ville börja men någon måste börja. Jag greppade tag i Wilma och pussade hejdå.

Sen posade jag med mitt nya telefonskal! =D

Hejdå, hejdå, hejd, hej, hej, hejdå! Jag hann inte ens åka av garageuppfarten innan Mamma grät.
Lilla Mammsen då!
Skjutsade hem Lovva och vi låtsades som ingenting. Klapp, klapp och sen åkte jag. Vi skulle ju snart ses igen! Jag satte på Vengaboys på högsta och så gled jag upp för kvarnbacken och tittade åt vänster. Där stod Astrid, Elis och Mormor och packade upp tält. Success! Vevade med armen så länge jag kunde utan att köra i diket. Det kändes inte så tungt att åka efter det. Och med alla minnen av allt vi gjort är det svårt att sluta le och skratta för sig själv i bilen. Vilken fantastisk vecka. Jag vet med bestämdhet att jag aldrig någonsin har varit med om en sån bra midsommarvecka förut! Finner inte riktigt orden för att beskriva hur glad och tacksam jag är för alla fina människor som finns runt omkring mig.
Ja. Klart att jag sitter och gråter när jag skriver det här. Vem skulle inte göra det?

Det var jobbigt att köra bil den natten. Men samtidigt riktigt skönt för att det är så lite trafik.
Det var mörkt och mitt i natten när jag kom till färjan. Jag började fundera på om jag skulle bli med i ett avsnitt av NavyCIS. Det var upplagt för mord!

Helt tomt var det på färjan också. Och när vi kom ut på öppna havet blåste det fruktansvärt mycket. Hela färjan gungade och jag började fundera på om jag verkligen la i handbromsen på bilen? Det visade sig att det hade jag gjort.

Jag rullade hem dom sista kilometrarna. Satte nyckeln i dörren. Vred om och gick in. Lukten av det här huset på natten är något alldeles speciellt. Gick och la mig med känslan av att allt bara varit en dröm, en lång dröm som nu skulle ta slut.