God morgon!!!

Vaknade med ryck flera gånger under den timmen som jag sov. "Är klockan 7? Har jag missat allt? Är det redan dags att åka tillbaka till Tyskland? Vad är det för dag!? Varför svarar ingen när jag frågar!?"

Klockan blev äntligen 7 och jag åkte bort till mamma och pappa. Jag parkerade bilen på uppfarten och gick runt till baksidan för att kolla om mamma och hundarna var ute. Ingen där. Då gick jag och tittade genom köksfönstret. Ingen där. Då var det dags att knacka på dörren. Knackade okontrollerat på dörren. Där inne svor mamma och pappa för sig själva hur otroligt korkad Mikaela var som kom hem klockan 7 utan nyckel! Är hon dum på riktigt eller? Och varför kommer hon hem klockan 7? Nu får hon ju ge sig!!!
Mamma öppnade dörren. 

-God morgon! sa jag med glad röst.
- Näääh! Jävla unge vad gör du här!? Fick jag som svar innan hon började att gråta.
Så här såg hon ut. Ungefär precis som jag föreställt mig.

Pappa kom ut från badrummet och undrade vad som stod på. Men det är inte lätt att se utan glasögon så han såg ut så här när han försökte se vad det var för idiot som knackat på klockan 7 på morgonen.
Det var inte så jag hade föreställt mig...

Svansade runt i huset och berättade allt om hur jag lurat alla och om hur jag inte kunnat sova och hur resan var osv. Sen kom jag på att det måste finnas en Mimmi i huset! Halv 8 är väl en extraordinär tid att bli väckt på en sommarlovsmorgon? Upp till Mimmi gick jag.
Gick in ett par steg och sa tyst och mjukt "Mimmi, God morgon." Till svar fick jag en arm som ville veva bort mig och orden "Nee, va fan..." Jag gick fram och lutade mig över henne och sa något högre "Mimmi, Det är dags att kliva upp nu. God morgon!" Hon tittade en gång lite snabbt på mig, vände sedan bort huvudet och på en tusendelssekund slog hon upp ögonen och vände huvudet mot mig och serverade den här minen.

Det kan man inte tro men det var precis så här jag föreställt mig hennes min.

En flummig konversation med en nyvaken och smått chockad Mimmi följde men den var så flummig så jag inte ens kommer ihåg vad vi sa. Hon petade på mig flera gånger för att känna att jag var på riktigt och inte bara en hallucination för att hon hade lågt blodsocker. Men nu var goda råd dyra för Mormor skulle nämligen följa med Mamma och handla mat och när Mormor ska med någonstans då står hon ute i god tid och väntar. Jag sprang bakvägen genom Hjortkvarn och smög upp bakom buskar framför Mormors hus för att se om hon satt i köket och snokade. Smet in bakom hörnet på huset och kröp under köksfönstret för att kravla upp för trappen och plinga två gånger på dörren. Mormor som stod och bäddade sängen undrade varför Mamma var så tidig? Har klockan stannat? Oj, oj nu brinner det i knutarna! Hon öppnade dörren och trodde att det var Mamma som skulle stå där men där stod jag och för ett ögonblick trodde jag att Mormors hjärta skulle kollapsa av chocken. 

- God morgon! sa jag

Hon stod så här i flera sekunder innan hon började le och kramades om och om och om igen. Precis som jag trodde att det skulle vara =)

                  

Sen hade jag inte tid med Mormor mer för jag skulle springa bort och väcka Lovva som snart skulle upp och jobba. Fort, fort sprang jag för att inte missa min chans att väcka henne. Plingade på dörren som öppnades av en nyvaken Hanna.

-God morgon!

-Men, vad gör du här? "snabb kram"

- ÄR LOVVA HÄR!?!?!?!??!
- Vet inte... eller jo, hon ligger i vardagsrummet.

Jag springer mitt fortaste och kastar mig på Lovva som ligger på en liten sketen madrass i vardagsrummet.
GOD MORGON!!! LOOOOVVAAAAA!!! JAG ÄR HÄR NU!!! KLAPPA! KLAPPA! KLAPPA!!!
Här förväntar jag mig hysteri och jämfota hopp på stället med sprattlande armar och skrik. Istället får jag...

- Ursäkta att jag inte dampar men jag är trött och du har väckt mig...

                  

Det struntade jag helt i och fortsatte att dampa och hoppa på henne och grät och kramades och berättade. Till slut så satte hon sig upp och och svarade på tilltal. Det var då Nea kom yrvaken från sin skönhetssömn.
- Vad håller du på med? Varför pratar du med dig sj...NÄÄÄÄÄ!!! Vad gör du här!?
- God morgon!

Nea satte händerna för ansiktet och började gråta och kom fram och kramade mig. Sen visste hon inte riktigt om hon skulle skratta eller gråta... Här hade jag inte föreställt mig så mycket för jag var bergsäker på att hon skulle fira midsommar i Stockholm.

                 

Nu började klockan att närma sig 9 och det var hög tid att väcka fröken Kim. I väg sprang jag. Jag tänkte att nu ska jag vara smart och gå igenom skogen i fall att dom sitter i köket och äter frukost för i så fall så ser dom mig när jag går på vägen. Genvägar är senvägar har man ju hört. Det stämmer... Jag gick vilse i skogen och hamnade i någons trädgård... Vem har flyttat på stigarna när jag har varit borta!? Jag kom till slut ut ur skogen och smög in på Kims gård och plingade en gång på dörren. Efter ett gäng sekunder plingade jag igen. Där stod en nyvaken Susanne och tittade länge och misstänksamt på mig.

-God morgon! Har du nyss vaknat?
- Ja, näääh. haha. Hej på dig!
- Jag skulle bara titta in. Får jag väcka Kim? Sover hon?
- Ja, nej, ja hon sover det är väl bara du går och väcker´na.

Jag gick fram lite försiktigt och satte mig på Kims säng.
- God morgon, Det är dags att gå upp nu!
Kim vaknade med fattade ingenting. Det var en väldigt konstig situation och Kim trodde att hon drömde alltihopa! Vi satt där i Kims säng och snackade skit ett tag innan det var dags för mig att gå hem och packa ur bilen =)

Någon vecka innan jag åkte så tänkte jag att det är ju jättedumt om alla svenskar tror att jag är en genomkorkat tyskjävel som kör på svenska vägar så jag pysslade ihop ett sverigehjärta för att undvika hat och missförstånd =)

Övervikt som sagt. Jag tror verkligen på det... 

Legot fick följa med hem till Sverige =) Nu har jag knappt någonting kvar i Tyskland. Kommer att bli riktigt bra sen när jag ska åka hem på heltid =)

Packade ur bilen och tog en raggardusch, Lovva kom och vi gjorde ett snabbstopp på vägen ut till Boo. Jag gick in och skulle säga hej till C-F lite snabbt. Jag går in och han sitter längst bort i korridoren. Han tittar och tittar och ser väldigt förvirrad ut. "Hej!" säger jag men får inget svar. Jag fortsätter att gå med världens fånigaste leende och till slut så fattar han att det är jag och utbrister:
- Men ska inte du vara i Tyskland!?
- Överraskning!
Men nu hade jag bråttom, hade inte tid att stå där hur länge som helst och prata massa strunt. I väg till Boo så att Lovva skulle få jobba lite och så att jag kunde överraska även där. Jag parkerade utanför huset och klampade in som jag alltid gör. Ropade "Hallå!"
Sandy svarade med samma ord. Jag gick vidare och när jag var utanför tv-rummet frågade jag.
- Vad gör ni för något?
- Det är inte du! Fick jag till svar och Sandy hade inte ens hunnit se mig innan hon började gråta. Hon vände sig om och innan jag ens hann blinka stod vi där och kramades och grät lilleskutt-tårar. Bellis som är dryga ett år undrade vad sjutton morsan höll på med. Sen blev det kramkalas och förmiddagshäng med hela familjen innan det var dags för mig att åka hem till Mamma och förbereda för en liten spontanlunch. =)